Förlåt redan nu...
Det finns inte många tillfällen jag använder ordet "hatar", men ynklighet med en fadd smak av martyrskap som gör att personens väsen och tillika deras röst blir gränslöst olidlig är bland det värsta jag vet.
Jag blir rasande och känner att jag vill ryta till "Väx ut en ryggrad för tusan!", samtidigt vet jag att det är fel för vad vet jag om denne persons bakomliggande orsaker till detta beteende och röst? Eller vad som stukat denna person så till dess milda grad att de pratar med en "gnällgråtig" röst konstant.
Men min ilska beror oftast på att jag misstror dem, tror att de hamnat i ett mönster de är omedvetna om. Endel utnyttjar det kanske för att få hjälp i vardagen med tjänster men endel har helt enkelt blivit martyrer.
Kommentarer
Trackback
