Förkylning är världsliga ting.
Som ni ser så är det lääänge sedan jag skrev ett inlägg. Förkylningen börjar ge med sig, men har bitit sig fast som vanligt i mina luftrör.
Men vad gör det? Världsliga ting...
Jag har mist en vän, då är lite skröplighet helt oväsentligt. Min/vår vän Gunnar har hastigt gått bort, 44år gammal. Chocken, och sorgen känns i magen. Minnena dyker upp när man minst anar det. Sen har man samvetet som gnager, varför sköt jag upp det där samtalet?? Varför var jag inte mer påstridig, att vi skulle träffas när han var i Sverige i somras?? Varför for vi aldrig och hälsade på honom??
Bläddrar på FB, ser på bilderna läser gamla texter, ler igenkännande åt uttryck som var så han.
Saknaden kommer att blekna, så är det med livet. Men minnena kommer att bestå. Och när vi vänner ses, då kommer vi att skratta åt roliga episoder där Gugge var med.
Vila i frid min vän.
